Godtemplarhuset

Huset som bygdegårdsföreningen äger och brukar byggdes och togs i bruk 1906 och fick namnet Minnet, men kallades i dagligt tal Godtemplarhuset eftersom det tillhörde IOGT. Jag har, med ovärderlig hjälp av Albin Strid och gamla protokoll, fått fram en bild av logens historia.

Logen bildades i Åryd 1886 och fick namnet Rosengrens Minne nr 969. Namnet gavs som ärebetygelse åt pastoratets förste kyrkoherde. Detta var alldeles följdriktigt eftersom orden var byggd på religions grund.

Under de första årtiondena inleddes och avslutades mötena med bön. Efter bara något år i Åryd flyttades verksamheten mer och mer mot Tegnaby över Hemmesjö där en av grundarna, skomakare Apelgren, bodde. Troligen hölls mötena oftast i hans hem. År 1890 blev smeden JG Alberg, efter en stormig ungdom, godtemplare på heltid till sin död 1923. Sedan dess har logen funnits i Tegnaby. Mötena hölls i medlemmarnas hem under flera år, ofta hos Alberg. En tid var mjölnarbostaden i Verkstan möteslokal.

I slutet av 1890-talet blev Anna och Gusten Johansson, och något år senare en bror till honom, medlemmar i logen. De båda bröderna kom att betyda mycket under många år för logens utveckling. De var goda debattörer med allsidig begåvning, Gusten en god stilist både på vers och på prosa. Bland andra ur det gamla gardet kan nämnas Alfred Olin och Gustav Andersson. Olin var diktare och Gustav sångare och musiker.

Efter hand som medlemsantalet steg blev behovet av en egen samlingslokal alltmer brännande och den 25 juni 1905 bildades Godtemplarnas Ekonomiska Förening och redan den 13 maj 1906 hölls första mötet under eget tak. Om själva byggnationen är uppgifterna i protokollen mycket sparsamma. I ett står att herr Åstrand skänkt 2 kronor till byggnadsfonden, så troligen cirkulerade insamlingslistor i bygden. Den 28/12 upptogs ett lån på 800 kronor. Mycket åstadkoms på frivillighetens väg. I brist på protokollsanteckningar skall jag försöka återge vad jag har hört berättas.

Gustav Petersson i Amagård, svärfar till Gusten Johansson, skänkte tomten. "Jag lägger grunden" sa Alberg, "precis på öret så möe som Alberg lägger jag" förklarade Gusten, och Hjalmar Johansson som var virkeshandlare skänkte byggnadsträ. Dessutom gräves och planerades det av frivilliga krafter.

Förutom möteslokalen fanns en tvårumslägenhet på nedre botten för vaktmästare, på övre våningen fanns ett litet rum och ett ännu mindre kök där kaffe kokades till festliga tillfällen. Medel för inköp av en kokspis till vindsköket saknades, men pionjären Alberg rev helt enkelt ut sin spis och så var den frågan löst. Skomakare Herman Gustavsson var vaktmästare i många år och hade vindsrummet till verkstad.

Lagfart på gåvobrevet erhölls den 30 november 1906 men avstyckningshandlingarna först den 22 november 1921. Årtiondena efter samlingslokalens tillkomst blev ett väldigt uppsving för logen. Möten hölls varje vecka, studiecirklar arrangerades. bibliotek med flera hundra band anskaffades. Ett tag fanns egen tidning, Facklan, med Oskar Berg som redaktör. Han var dessutom studieledare i många år och offrade otaliga timmar obetald tid i logens tjänst.

Man får en aning om uppslutningen av att medlemsantalet omkring 1930 var över 100 med flitigt besökta möten. Visst fanns det motståndare, jag skall nämna några. På tomten fanns ett litet sexkantigt hus, som några när vikingablodet svallade, välte omkull en natt. Jag citerar en dikt av Gusten Johansson om händelserna:
"fandom. mod och morske män, finns i denna byen än.
Detta är ju visst och sant, hemlighuset ställt på kant."

En präst dundrade: -”Helvetet är bottnat med godtemplare". Alberg som var smed och visste en del om värmeutveckling kommenterade: "Men värmen stiger ju åt taket.”

Den 30 juni 1931 togs en inteckning i fastigheten för att finansiera tillbyggnad och reparation, belopp 4.500 kronor. I slutet av 1930-talet började nedgången i logen. Anledningen var väl dels den allmänna tröttheten på föreningsliv, dels kriget och att de stora ungdomsskarorna blev vuxna och skingrades. Avfolkningen hade börjat.

Som en följd av denna utveckling beslöts att fastigheten skulle säljas till Tegnaby Bygdegårdsförening. Köpesumman var 16.000 kronor och kontraktet är undertecknat 11 januari 1953. Villkor: på tillträdesdagen skall erläggas dels kontant 7.000 kronor, dels medelst en från säljarens sida ouppsägbar revers löpande med 3% årlig ränta, belopp: 3.000 kronor. Återstående 6 000 kronor tecknas som andelar i Bygdegården, 60 st. á 100 kronor.

”Logen Rosengrens Minne förbehåller sig rätt att fritt få placera sina charter och porträtt i lokalen även som rätt till nykterhetsfrämjande verksamhet inom Bygdegården samt fri lokal för sitt bibliotek.”

Kontraktet är undertecknat för Tegnaby Bygdegårdsförening som köpare av Henning Holmberg och Rune Moqvist, för Tegnaby Godtemplares Ekonomiska Förening som säljare av Oskar Berg och Karl Sundberg.

Det här är inte att betrakta som statistik utan ett försök att skildra ett gammalt föreningshus historia och en epok i bygdens liv; när en sommarfest på Hägnarna var en attraktion som fick pojkar som var ägare till en cykel att trampa flera mil, när Lindkvists ambulerande biograf drog fulla hus, när systrarnas afton på logen var en milstolpe och att bli vald till marskalk eller yttre vakt var ett riddarslag för en dåtida flicka eller pojke.

Källehult våren 1982
Ernst Häll
(bearbetad)